Vanliga frågor om psykoterapi och psykoanalys

- Kan man vara för gammal för att gå i psykoterapi?

I princip inte. Varje ålder har sina utmaningar och kriser, och så länge det finns ett intresse för det som rör sig i det inre livet och en förhoppning om förändring är det möjligt att gå i psykoterapi - oavsett ålder.

- Vad är det för skillnad på psykolog och psykiater?

En psykolog har psykologutbildning, och en psykiater har läkarutbildning med specialistutbildning i psykiatri. Både psykologer och psykiatrer (och andra yrkesgrupper) kan vidareutbilda sig till psykoterapeut.

- Hur vet jag att en viss terapi passar mig?

Att välja psykoterapi är svårt, och valet blir nödvändigtvis inte lättare med mer kunskap om psykoterapi. Det finns många olika sorteras psykoterapi, och även betydelsefulla skillnader från person till person mellan psykoterapeuter. Det är därför viktigt att inledningsvis själv känna efter om man tror att det kan bli en hjälpsam relation. Det är viktigt att välja en psykoterapeut med korrekt utbildning - det finns dessvärre många som försöker arbeta med samtal utan utbildning.

- Hur länge ska jag gå i psykoterapi?

För vissa är det bra att gå en kortare tid i psykoterapi, för andra är en flerårig psykoterapi bra eller kanske till och med nödvändig. Ibland går det att bestämma en tidsram redan från början, men ofta bestäms tidsomfång efterhand. Grundregeln är att terapin varar "så länge det behövs", och att avslutning bestäms i rimlig tid i förväg. Det är inte ett tecken på större eller djupare svårigheter att gå i längre psykoterapier.

- Hur fungerar det med tystnadsplikt?

Alla professionella psykoterapeuter har tystnadsplikt, både i lagstiftning och etiska regelverk. Det som sägs i den förtroendefulla relationen stannar där. Undantag från tystnadsplikten finns i lagstiftningen, t.ex. då barn riskerar att fara illa. Många psykoterapeuter går i handledning för att få hjälp i sitt arbete, och handledare har en motsvarande tystnadsplikt.

- Vad händer under första besöket?

Under första besöket får du möjlighet att berätta om vad som fört dig till psykoterapi, vad ditt bekymmer handlar om, vem du är, och kanske hur du tror att du bäst blir hjälpt. I regel behövs några inledande orienterande samtal innan psykoterapi påbörjas.

- Får jag kloka råd av min psykoterapeut?

Oftast inte, i alla fall inte av den psykoanalytiska psykoterapeuten. Även om många psykoterapeuter kan förefalla "kloka" är det inte rådgivning som psykoterapi primärt går ut på. I psykoterapi handlar det snarare om att följa tanken vidare, där ett "gott råd" hade avbrutit denna möjlighet. Psykoterapin stärker klientens egna förmåga att vara klok gentemot sig själv. Psykoterapeuten kan dock i vissa fall föreslå att större beslut skjuts upp, eller kan agera för att klienten inte ska skada sig själv eller förstöra behandlingen.

- Vad ska jag prata om när jag börjar i terapi?

Du är fri att tala om vad du vill som rör ditt bekymmer. Psykoterapeuten bestämmer inte vad som är viktigt att tala om. Det finns inga "måsten" eller tvång, utan det är öppet för alla teman som känns betydelsefulla. Samtidigt vet psykoterapeuter att det är olika lätt att tala om olika ämnen - vissa teman är svåra eller pinsamma och kräver stor trygghet i relationen, och kan därför ta tid.

- Ska jag tala om min barndom i terapi?

Det finns en vanlig missuppfattning om att psykodynamisk psykoterapi handlar om att tala om sin barndom eller uppväxt. Barndomen har naturligtvis en stor betydelse för hur känslor och relationer senare gestaltar sig och för hur vi upplever oss själva och andra. I psykoterapi strävar vi dock efter att förstå hela livet, inte bara en period. Det viktiga är ofta hur barndomen inverkar i det som sker just nu, hur gamla mönster gestaltar sig i aktuella situationer.


Ovanstående tankar är mina egna (liksom all annan text på hemsidan), och behöver nödvändigtvis inte delas av kollegor.